På kommak.org – som for tiden oppdateres svært ofte – kan man lese debattinlegg og artikler om svensk imperialisme, om internasjonalisme, om
revolusjon, folkekrig og kampen for en ny kommunistisk bevegelse i
Sverige.
Tjen Folket anbefaler radikale kamerater å følge med på siden.
Kommak beskriver seg selv slik:
MLM är en ideologi och det vi kallar ideologi är inget annat än arbetarrörelsens internationella erfarenheter. Denna ideologi är vetenskaplig i den meningen att idéerna testats och utvärderats i det praktiska politiska arbetet. MLM är vetenskapen om de lagar som styr utvecklingen av natur och samhälle, läran om de förtrycktas revolutionära kamp och vetenskapen om uppbygget av ett kommunistiskt samhälle. MLM är levande och dynamisk, den får inte vara dogmer som skall pressas på en motvillig verklighet. Erfarenheter måste tillämpas kreativt och vi hoppas att vi kan bidra till en debatt kring detta.
Vi förespråkar idén att den som har en uppfattning om hur kommunisterna borde arbeta själv (i någon mån) bör dra sitt strå till stacken och sträva efter att idéerna skall prövas i praktiken. Vi verkar därför för en teoretisk diskussion som tjänar till att utveckla det praktiska arbetet. När idéerna prövats i den svenska verkligheten så kan vi utvärdera och vid behov omvärdera våra uppfattningar. En diskussion som inte handlar om hur idéerna skall praktiseras riskerar att bli skadlig och förmedla bilden av kommunisterna som hycklande pratmakare.
Efter de omfattande arbetar- och hungeruppror som spreds över Sverige under 1917, vilka inspirerades av den revolutionära utvecklingen i öster, splittrades den svenska arbetarrörelsen i två delar, en reformistiskt socialdemokratisk del och en revolutionärt kommunistisk sådan. Kommunisterna ansåg, och anser, att den parlamentariska ”demokratin” endast är en demokrati för de rika. Vill man verka för en verklig demokrati måste man göra detta genom en helt annan typ av statsförvaltning – en förvaltningstyp som vilar direkt på arbetarklassen, dess vilja och intressen. Socialdemokraterna däremot satte sin tillit till de redan existerande borgerliga statsorganen för att genomföra reformer inom systemet, vars främsta kvarvarande effekt är att socialdemokraterna förvandlades till ett rent borgerligt parti – avskiljt ifrån arbetarklassen och dess intressen. För att kunna ersätta kapitalisternas diktatur med en proletär sådan måste alternativa statsorgan byggas upp. De alternativa statsorganen kallades i Sovjetunionen och i Kina för sovjeter (arbetarråd). I Sverige har begreppet arbetarkommuner använts för att beskriva samma fenomen. Med arbetarkommun avsågs från början en kommun som var skild från en borgerlig kommun. Den ursprungliga revolutionära arbetarrörelsen förväntade sig att arbetarkommunen skulle ersätta de borgerliga kommunerna. Det är i denna ursprungliga revolutionära anda som tidningen Kommunistiska Arbetarkommunen vill verka. Idén om “arbetarkommunen” representerar en väg ut ur kapitalismen som leder bort från dagens valbedrägeri där kapitalisterna i kraft av sin ekonomiska styrka utövar ett avgörande inflytande över staten samtidigt som de påstår att “all offentlig makt utgår från folket”. Sanningen är att “all offentlig makt utgår från kapitalisterna” eftersom politiken i varje land är ekonomins koncentrerade uttryck. Det vill säga att om en liten elit kontrollerar ekonomin i ett land så kommer de i kraft av sitt kapital också kunna dominera politiken.
(Kommunistiska Arbetarkommunen var tidigare Oktoberrörelsens tidning, nu står den på egna ben)
Tjen Folket anbefaler radikale kamerater å følge med på siden.
Kommak beskriver seg selv slik:
Kommunistiska Arbetarkommunen är en teoretisk marxist-leninistist-maoistisk tidning för kommunister
Visst låter det smalt och det är det också. Den här webtidningen (som tidigare fanns som papperstidning) riktar sig främst till personer i Sverige som uppfattar kommunismen som en positiv kraft och som vill debattera hur vi använder oss av den kommunistiska rörelsens erfarenheter i praktiken. Vi anser att de erfarenheter som Marx, Lenin och Mao gjorde i arbetet att leda revolutionära rörelser “sticker ut” ur historien som särskilt framgångsrika och viktiga. Därför kallar vi denna tidning marxist-leninist-maoistisk (MLM).MLM är en ideologi och det vi kallar ideologi är inget annat än arbetarrörelsens internationella erfarenheter. Denna ideologi är vetenskaplig i den meningen att idéerna testats och utvärderats i det praktiska politiska arbetet. MLM är vetenskapen om de lagar som styr utvecklingen av natur och samhälle, läran om de förtrycktas revolutionära kamp och vetenskapen om uppbygget av ett kommunistiskt samhälle. MLM är levande och dynamisk, den får inte vara dogmer som skall pressas på en motvillig verklighet. Erfarenheter måste tillämpas kreativt och vi hoppas att vi kan bidra till en debatt kring detta.
Vi förespråkar idén att den som har en uppfattning om hur kommunisterna borde arbeta själv (i någon mån) bör dra sitt strå till stacken och sträva efter att idéerna skall prövas i praktiken. Vi verkar därför för en teoretisk diskussion som tjänar till att utveckla det praktiska arbetet. När idéerna prövats i den svenska verkligheten så kan vi utvärdera och vid behov omvärdera våra uppfattningar. En diskussion som inte handlar om hur idéerna skall praktiseras riskerar att bli skadlig och förmedla bilden av kommunisterna som hycklande pratmakare.
Sekterism, sekterism och sekterism
Ett populärt sätt att fördöma en politisk riktning man inte uppskattar är kalla den “sekteristisk”. Den snusförnuftige och “utbildade” personen är säker på sin sak när han fördömer det “sektiga 70-talet” och “bokstavsvänstern”. Det visar bara att han är helt indoktrinerad i den extremt begränsade syn på partier och politisk verksamhet som med få undantag har präglat Sverige under mycket lång tid. Ett politiskt parti i Sverige (från “vänster” till höger) är ett parti som sysslar med bygga upp en “image” som skall vinna en opinion som skall gå och lägga rätt lapp i lådan på valdagen. Sådana partier vill vara “breda” och har ett maxat fokus på PARTIET så att inte folk glömmer bort dem på valdagen. Men det revolutionära kommunistiska partiet har ett annat syfte och därför en annan syn på vad som är viktigt. Ett verkligt kommunistiskt parti (som inte övergett idealen vilket är vanligt) strävar efter att leda en socialistisk revolution och kämpar för att vinna sympatier genom att vara drivande i kampen för arbetarklassens och folkets näraliggande intressen. Riktiga kommunister blir därför inte nervösa av motståndarnas smutskastning (som kapitalisternas partier blir) utan ser det som bevis på att det går bra för oss (annars känner de väl inte behov av att smutskasta?).Har du hört talas om enhetsfronten?
I ett kommunistiskt parti enas de som vill satsa rejält i kampen och enheten byggs på en gemensam ideologi. Men det är verkligen inte så många som kan enas för en ideologisk plattform. Därför måste man komma ihåg att riktiga kommunister inte betraktar partiet som det enda organisatoriska verktyget i kampen. Partiet är endast ett av våra tre viktigaste organisatoriska verktyg. För att genomföra en socialistisk revolution behövs inte bara ett arbetarklassens parti utan även arbetararmé som kan besegra kapitalisternas yrkesarmé. Men inte bara det, det behövs även en enhetsfront där vi enar alla möjliga krafter som på ett eller annat sätt tjänar den socialistiska revolutionen. Enhetsfronten är inte en enskild organisation utan ett begrepp som handlar om hur olika klasser, organisationer och personer kan ledas eller samverka i arbetet för den socialistiska revolutionen. Den innefattar alla de som står på vår sida i kampen mot kapitalisterna, oavsett om de själva tycker det eller inte. Det är därför som talet om den “sekteristiska bokstavsvänstern” är så enfaldigt. Så talar eller skriver den som är indoktrinerad i ett valparti (ett parti inriktat på riksdags- eller kommunval) och som tror att valpartiet är arbetarklassens “räddning”.Exemplet KFML
“Sekteristisk boktsavsvänster”? KFML var ett revolutionärt förbund på 60-70-talet som enades för marximen-leninismen. Men medlemmarna förväntades bl.a. kämpa för att radikalisera fackföreningarna och arbeta med solidaritetsarbete för Vietnam. I fackföreningarna och i solidaritetsarbetet enades man för konkreta politiska krav som många kunde ställa upp på och detta arbete var verkligen brett och i stora delar framgångsrikt. Solidaritetsorganisationen för Vietnam (DFFG) som KFML hade inflytande över blev Sveriges största (flest lokalgrupper) och mest aktiva organisation under en period. KFML var verkligen smalt men vad gjorde det när de kunde skaka om det politiska livet i Sverige genom sitt enhetsfrontsarbete?Kasta ut de “gamla gubbarna” eller enhet mellan teori och praktik?
Vi har förståelse för de som tycker att man bör kasta ut de “gamla gubbarna” (t.ex. Marx, Lenin, Mao) för vi tror att uppfattningen grundar sig i en kritik mot att “folk bara sitter och pratar och inte gör något”. Det förekommer verkligen att folk som vill göra sig märkvärdiga sitter och babblar om kommunistisk historia men inte vill göra något i praktiken. Men vad innebär det egentligen “att göra något i praktiken”? Att arrangera studiecirklar och debattmöten måste väl räknas in “att göra något i praktiken”? Den typen av arbete är verkligen viktigt. Utan vår ideologi (“gubbarna”) så blir vi som blinda som famlar oss fram i mörkret. Att blunda för de internationella erfarenheterna (ideologin) innebär att vår rörelse hela tiden måste börja om från noll i en ändlös och meningslös kamp. Den fråga som vi istället bör fokusera på är att det inte får vara någon skillnad mellan vår teori och vår praktik. Alltså, det vi säger oss stå för måste vi också göra i praktiken. Det är kanske först när vi har övervunnit den skillnaden som talet om “gamla gubbar” kommer att ebba ut.Vadå “Kommunistiska Arbetarkommunen”?
Socialdemokraternas lokala klubbar heter fortfarande arbetarkommuner och kommunisternas klubbar hette historiskt “Kommunistiska Arbetarkommuner”. Är det inte dumt att använda vad som kan uppfattas som ett “sosse-begrepp”?Efter de omfattande arbetar- och hungeruppror som spreds över Sverige under 1917, vilka inspirerades av den revolutionära utvecklingen i öster, splittrades den svenska arbetarrörelsen i två delar, en reformistiskt socialdemokratisk del och en revolutionärt kommunistisk sådan. Kommunisterna ansåg, och anser, att den parlamentariska ”demokratin” endast är en demokrati för de rika. Vill man verka för en verklig demokrati måste man göra detta genom en helt annan typ av statsförvaltning – en förvaltningstyp som vilar direkt på arbetarklassen, dess vilja och intressen. Socialdemokraterna däremot satte sin tillit till de redan existerande borgerliga statsorganen för att genomföra reformer inom systemet, vars främsta kvarvarande effekt är att socialdemokraterna förvandlades till ett rent borgerligt parti – avskiljt ifrån arbetarklassen och dess intressen. För att kunna ersätta kapitalisternas diktatur med en proletär sådan måste alternativa statsorgan byggas upp. De alternativa statsorganen kallades i Sovjetunionen och i Kina för sovjeter (arbetarråd). I Sverige har begreppet arbetarkommuner använts för att beskriva samma fenomen. Med arbetarkommun avsågs från början en kommun som var skild från en borgerlig kommun. Den ursprungliga revolutionära arbetarrörelsen förväntade sig att arbetarkommunen skulle ersätta de borgerliga kommunerna. Det är i denna ursprungliga revolutionära anda som tidningen Kommunistiska Arbetarkommunen vill verka. Idén om “arbetarkommunen” representerar en väg ut ur kapitalismen som leder bort från dagens valbedrägeri där kapitalisterna i kraft av sin ekonomiska styrka utövar ett avgörande inflytande över staten samtidigt som de påstår att “all offentlig makt utgår från folket”. Sanningen är att “all offentlig makt utgår från kapitalisterna” eftersom politiken i varje land är ekonomins koncentrerade uttryck. Det vill säga att om en liten elit kontrollerar ekonomin i ett land så kommer de i kraft av sitt kapital också kunna dominera politiken.
(Kommunistiska Arbetarkommunen var tidigare Oktoberrörelsens tidning, nu står den på egna ben)
Tjen Folket
28.10.2014
© 2013 Tjen folket – kommunistisk forbund
No comments:
Post a Comment